Jag vaknade av att jag kände någons armar runt om mig. Mina ögon sved och det gjorde ont i mig. Det var tomt. Jag vände mig försiktigt om och där låg Zayn. Han var röd runt ögonen och hans hår var ruffsigt, han hade ett par vanliga jeans och en sliten skjorta på sig. Jag reste mig långsamt och försiktigt upp. Kikade in i köket och kollade på klockan som satt bredvid fönstret. Den var bara 3 på natten. Jag fortsatte in i badrummet och såg någon som jag knappt kände igen. Mitt hår stod åt alla håll och var flåttigt och äckligt. Ansiktet var inge vidare vackert heller för den delen. Sliten och smutsig.

Man kunde tro att jag bott på gatan. På nått sätt kändes det nästan så. Tomt, utan nånting. Även om jag visste att jag egentligen hade allt. Finaste vännerna på jorden, pojkvän som älskade mig, Tak över huvet och mat så att det räcket och blev över. Vad gnällde jag för. Tanken slog mig snabbare än jag hann reagera och bilderna kom upp i huvudet. Allt det där som jag ville skulle försvinna, det skulle alltid finnas kvar där, hur mycket jag än försökte och vad jag än gjorde skulle det alltid finnas där.

Jag sköljde av ansiktet lite lätt i kall vatten men förstod snart att jag skulle behöva en hel del mer än så för att känna mig någelunda fräsh igen. Jag drog av mig alla kläder jag tagit på mig nån timme tidigare och hoppade in i duschen. Jag drog på varmare och varmare och det kändes som om jag stod där i minst 2 timmar men när jag kom ut hade jag knappt stått där i 3o minuter. Jag gick in i mitt rum men hittade inga kläder och kom sedan ihåg att de låg i resväskan i hallen. Jag kollade på resväskan och var nära på att ta den och bra springa ett antal gånger men efter ett tag öppnade jag den bara och drog på mig en stor T-shirt som låg nästan överst i väskan. Jag gick ut i köket, öppnade kylen och insåg snart att det var ett tag sen jag var här. Jag slängde fram lite grejer på köksbänken och ställde sen fram bunkar och slevar på köksön. Jag tog fram massa kokböcker och bara satte igång. Jag tänkte inte på nånting annat än det jag gjorde just nu. Det vart massa olika grejer. När jag bakat i 2 timmar och gjort bland annat 3 olika sorters kakor och 1 sats cupcakes så satte jag igång med en tårta det stod att det skulle ta ett bra tag att göra vilket var bra. Ville inte tänka så mycket på nånting alls. Det hade gått snart 2 timmar, och jag var nästan klar med tårtan, då kände jag en varm andedräkt på min nacke och 2 varma mjuka armar runt om mig.

-          What are you doing baby?

-          Baking.

-          How are you feeling?

-          Honestly, I don’t know, I really don’t know. But I’m okay I guess.

Jag kände en ensam tår rinna ner för kinden och Zayn skyndade sig dit med sin tumme och torkade bort den. Han drog mig intill honom, pussade mig i pannan och drog sedan in mig i en kram.

-          Stay strong Alice. We’ll make it through this together, okay?

-          Yes.

Det fastnade som en klump I halsen men Zayn fick den att minska. Jag fortsatte med tårtan och Zayn hjälpte mig. En timme senare var vi äntligen klara. Då hade även Hanna vaknat och satt på en stol i köket och åt frosting. Vi ringde dit allihopa. Louis, Harry, Niall och Liam. Och snart väcket vi även Frida. Vi fixade en stor frukost med massa olika bröd, pålägg, dicka, ägg osv. Jag älskade det här även om det var jobbigt fick de mig att le och skratta inom sekunder. De är det mest underbara personer jag vet och vet inte vad jag skulle göra utan dem.