4 månader senare. Klockan var runt 5 på morgonen men jag kunde inte sova, har int ekunna sova de senatse dagarna. Jag slumrade till men vaknade lika snabbt igen. Jag vände ansiktet från väggen och såg en rygg. Jag la min hand och drog handen längst hans rygg.

-          You’re finally home, you’re okay.

-          Where else would I be, but with you.

Zayn vände sig om och drog sina hander runt om mig och kysste mig mjukt.

-          If you only knew how much i missed those lips. Zayn we are having a baby together.

Jag kollade på honom och log när jag såg hur glad han var.

-          I know, and we are going to be the best parents in the world, and we will are going to make this work. It’s us remember, it’s going to be easy.

Han tog sina svalla hander och la de på min mage och la hans huvud på mitt bröst.

-          I can feel it, its kicking. Zayn kollade upp på mig och en ensam tår rullade ner för hans kind och han tog min ansikte i sina händer och kysste mig igen.

Han satte sig sedan upp på sängkanten och nån sekund senare ställde han sig upp helt. Hans rygg, hans kropp... jag bet mig i läppen.

-          Hey, come back to bed. Jag sträckte ut min hand men han stod kvar med ryggen mot mig.

-          Zayn? Baby, are you alright?

Jag hörde hur dörren öppnades och jag kollade upp på Frida som stod sömning I dörröppningen.

-          Alice, vem pratar du med?

-          Me, med Za, Zayn...

-          Alice han är ju på sjukhuset, precis som igår och veckan innan det .

Jag kollade mig runt om i rummet. Men han var ju här nyss! Jag kollade besviket ner på mina händer.

-          Jag antar att jag måste drömt.

-          Mm..

Frida gick ut igen. Han var här jag lovar. Jag kände åter igen tårarna på väg, det kändes som om de borde ha tagit slut vid det här taget.

Jag satte mig upp på sängskanten där jag precis sett Zayn sitta. Jag ställde mig upp, drog på mig en tjocktröja och ett par tights. Drar huvan över mig, stoppar sedan bara ner telefonen och lite pengar i fickan. Jag går ut i hallen och drar på mig ett par vans och sen en jacka. Jag la en hand på min mage som nu blivit riktigt stor. Hade bara ca 1-2 månader kvar.

Jag gick ner på gatan och fixade en taxi som tog mig till sjukhuset. Jag tippade honom eftersom han tog mig dit så fort och jag gick så snabbt att mina ben knappt orkade med. Jag tog en hand på magen och gick genom hela sjukhuset och upp till 7:e våningen där Zayn låg. Jag kom fram till hans rum, och där låg han precis som igår. Jag drog fram fåtöljen till sängen och satte mig ner. Jag kollade ut och det hade börjat snöa nu. Det var den 12 februari och precis en månad sen Zayn hade fyllt år, vi hade alla kommit hit samtidigt hans familj, killarna, Frida och Hanna och jag. Jag hade fått ganska stark kontakt med Zayns mamma, hon hjälpte mig mycket hon blev som min extra mamma här i London. Hon var med på ultrajludet och allting.

Jag satt och pratade tyst med Zayn och lite halvt med mig själv. Jag kände hru barnet sparkade till och la Zayns hand på magen.

-          Can you feel that Zayn? That’s our baby. Ours.

Jag kände en ensam tår rinna ner för kinden. Jag satt kar där och klockan var snart 2 på dagen. Jag ställde mig upp och kramade om Zayn och pussade honom försiktigt på kinden.

-          I have to go baby, see you soon.

Jag ställde tillbaka fåtöljen och gick ut i snön. Det var ca en decimeter ute på gatan, jag fixade till mig en taxi och åkte till cafet.

-          Hello, guys!

-          Hi Alice.

Sa alla i kör tillbaka. Jag gick raka vägen in till köket, tog av mig jackan och tog på mig ett föklädde. Jag kollade vad vi hade för beställningar och såg att vi skulle fixa en bröllopstårta så jag satte igång med den. Jag gjorde en fem vångings tårta med hallon mouse och choklad fyllning. Själva tårtan blev vit med små rosa blommor överallt. Bara en halvtimme efetr att jag blev klar med den kom en kvinna och hämtade den och jag satte igång med andra beställningar. Alla började gå hem vid 8 och jag var kvar. Jag fortsatte fixa med alla beställningar och runt 4 på natten var allt klart. Jag gick in i personal rummet och la mig ner på soffan som vi hade där och kände att ögonlockn var tunga och att jag borde gå hem men sekunden senare sov jag.

 

---

 

Vart inget kapitel igår, var tyvärr lite tunnt med inspiration men her it is!