Nån ryckte och knackade ett antal gånger på dörren innan jag fattade varjag var nån stans. Jag hade somnat på soffan i personal rummet igår. Jag satte mig upp alldeles för fort och rusade och öppnade dörren till cafet men sedan tillbak in till personal rummet och sen vidare in till toaletten och Hanna och Frida som jag öppnade åt kom springandes efter mig. Frida kom in och höll tag i mitt hår som måste sett ut som ett råttbo, medans Hanna stannade kvar utanför.

-          Förlåt Alice, men du vet att jag inte klarar av när folk gräks. Förlåt.

Jag väntade med att svara tills jag hade spolat i toaleten och satt mig ner på golvet.

-          Det är okej Hanna, jag vet.

Precis när jag sa det kom hon in och sräckte fram en hand. Och jag ställde mig försiktigt upp och sköljde sedan ur munnen minst 10 gånger.

-          Först och främst, Alice vi har letat överallt efter dig, vi har ringt dig hur kånga gånger som helst. Frida var på väg att ringa polisen, jag skojar inte.

-          Telefonen måste dött och jag skulle gå hem igår men somnade här, ledsen.

-           För det andra så har vi har lite nyheter till dig.

Jag tittade på båda och de såg nästan gråtfärdiga ut.

-          Vad? Men säg då!

Frida log och pustade ut som om någonting lyfts från hennes axlar.

-          Han har vaknat.

Jag bara stod där och kände hur allt började snurra igen och allt jag hörde hur de ropade efter mig och innan jag ens märkt det själv sprang jag ut och fixade en taxi. Efter bara några minuter ar vi vid sjukhuset och jag skyndade mig så fort jag kunde upp till Zayns rum. Jag såg massa sjuksköterskor och en doktor runt hans säng. Jag gick in och utan att ens tänka på vad jag gjorde puttade jag undan en av sköterskorna som stod där. Han kollade på mig och jag kollade honom i ögonen och slängde mig över honom och gav honom en kram och kände tårarna bildas. Jag drog mig ur kramen och gav honom ordentlig kyss.

-          Your hair has grown out.

-          Yeah.

Han kollade mig i ansiktet och hans ögon åkte neråt och jag såg hur hans ögon blev större när han såg magen.

-          Is, is, is it mine?

Jag nickade och jag såg tårar komma från hans ögon. Jag kramade om honom igen. Jag hann inte ens märka att doktorn och sköterskorna gick.

-          I’ve missed you so much it hurt. I love you. Please don’t ever leave me again.

-          I love you too and won’t.

Vi satt och pratade I timmar, imellan åt kom en sköterska och kollade till. Vi pratade om allt som hade hänt de senaste månaderna.  Jag sa dock ingenting om det där med Harry, det betyde ju ändå ingenting + att det var ju han som pussade mig, det var inte nödvändigt att nämna. När vi hade pratat i närmare 6 timmar och klockan var 3 kom alla de andra, även Zayns föräldrar. De mesta var bra med honom, vilket doktorn inte trodde. De trodde han skulle glömt hur man gick, skrev, pratade eller nåning sånt, minnesförlust. Men han skulle iallafall stanna kvar 1 vecka under bevakning ifall nånting hände.  Jag kommer även bo hos honom ett tag så inte nånting skulle råka hända. Veckan gick ganska fort och vi fick äntligen åka hem.

*2 veckor senare*

Barnet kunde komma när som helst nu. Killarna var lediga idag och Liam, Harry och Louis var med mig och Zayn i Zayns lägenhet. Niall och Frida var i våran lägenhet. Och Hanna var och jobbade för tillfället.

-          I’m gonna go get something to eat, anyone want anything?

-          Yes please. Sa Liam fort som attan.

-          Hahah okay so Liam, anyone else?

-          Nah, im good baby.

Jag Tog mig upp från soffan med lite hjälp av Zayn och Harry som satt bredvid mig och Jag släpte sedan Zayns hand och gick in I köket och öppnade kylen.

-          Hey baby, your fridge i kinda empty.

-          Our fridge. And is it?

Jag kände 2 händer runt om mig och jag kände Zayns svala andedräkt på min nacke.

-          Can’t you and Louis or someone run to the food store? I’m starving.

-          Okay.

Han släpte taget om mig och ropade på Louis, de ropade hej då och sen hörde vi hur dörren stängdes.

-          So what movie boys?

Jag satte mig ner i soffan igen och den här gången mellan Liam och Harry. De tog fram Harrys favorit, love actually. Och sen satt vi bänkade framför Tvn.