Mitt namn är Alice. Jag är 19 år. Har de fem bästa vännerna man kan ha. Vi ska dock ”splitras”. Nästa iallafall, Emma och Lisa ska flytta till New york. Emelie ska stanna kvar här i Svergie. Och sen var det Frida, Hanna och jag kvar. Vi ska flytta till London, bästa staden som finns om du frågar mig. Vi alla 3 har drömt om att flytta dit sen vi var små. Och vi har alltid sagt att vad som än händer innan vi tar studenten, pojkvänner, nya kompisar, vad som helst, så ska vi träffas allesammans och flytta till London! Vi hade alla fem gått på ollika gymnasium. Men vi höll ihop ändå, vi hade träffats titt som tätt hela tiden. Och nu var det dags! Det var tidigt i juni och det var riktig svensk sommar. Och jag, Frida och Hanna skulle flytta till London om 1 dag. Vi hade även bestämt att vi skulle tillbringa första veckorna i England i en bil, eller ja på sätt och vis. Vi ska resa runt till lite olika ställen och det ska bli helt otroligt mysigt!

Mamma hade precis fixat till mitt hår och samtidigt hade jag fixat mitt smink. Hon hade lokat min lilla bruna kalufs. Jag bestämde mig för att klippa av mig håret till en riktigt kort frisyr igen för ca ett halv år sen då jag hade hår ner till brösten. Jag drog sedan på mig den vita klänningen, tog mina turkosa jeffrey campbell i handen och sprang ut till bilen och drog iväg mot skolan. Idag var det änligen dags, jag skulle äntligen ta studenten. Jag kollade ner på telefonen, och jag var i god tid. Jag parkerade bilen utanför skolan, tog mina grejer och sprang in.

-         Hej allihopa! Taggade!?

-         Ja för faen!!

-         Haha bra det!

Vi ställde upp oss hela klassen som jag gått med nu i tre år. Tog bilder, kramades och bara pratade. Det var ganska sorligt men inte likea sorligt som när jag slutade nian. Bölade sönder, haha. Alla kramdes för sista gången sa våra sista hejdå. Och det var troligen sista gången jag skulle träffa allihopa efetrsom jag skulle till london! Efter ett tag började alla klasser strömma ut, en efter en och snart var det våran tur. Vi kom ut i juni solen. Jag letade efter skylten med ett kort med mig på från när jag var liten, och jag hittade den. Det var en bild på mig när jag var ca 2-3 och hade vattkoppor. Haha jag var skitförbannad ch ledsen samtidigt på den bilden plus att jag är prickig. Jag sprang fram mot skylten och snart ser jag hela familjen, mamma, pappa, mina brorsor, F&F, min farbror, hela konkarongen! Jag kramade om allihopa men vart snart tvungen att springa iväg igen. Alla stod och väntade på mig vid nån gammal bil. Jag kom hem nån timme senare och firade med hela tjocka släkten. Sen var det dags att rulla vidare. Pappa, snäll som han är, skjutsade in mig till stan igen.

Jag stod utanför nån klubb vi hade sagt att vi skulle till.

- BUUUUUUUUUUU! Skrek nån och tog tag i mig.

- FÖR I HEL- FRIDA, EMMA!!