Ambulansen kom och de bar upp Frida på en bår och jag och Hanna satt med i den. Jag häll Fridas hand hela vägen jag skulle aldrig släppa. Jag höll Hannas i min andra hand och hon låg med sitt huvud på Frida och viskade hela tiden hur mycket hon älskade henne. Varför just Frida, vad har hon nånsin gjort. Och det var bara helt sjukt att se henne så här... Hon hade alltid världens finaste leende på läpparna och ett skratt man bara inte kunde låta bli att skratta med. Men nu, hon bara låg där på båren helt livlös. Det såg inte ut som Frida även om jag visste att det var hon.

Vi kom strax fram till sjukhuset och de rullade ut båren, jag höll i Fridas hand och sprang efter och jag drog med mig Hanna i min andra hand. Ingen chans att jag skulle släppa nu när hon behövde oss som mest.

-          I’m sorry miss but you can’t go any further only staff.

-          But I need to be with her! I can’t leave her, she is my best friend!

-          I understand that, I’m so sorry but you can’t go on.  I promise you that we will take good care off her.

-          But, but she is my best friend.

Jag kände tårarna men jag lät de bara rinna vad spelade det för roll nu. Jag vände mg mot Hanna och vi kramde om varandra, vi stod där länge tills en sjuksköterska kom och sa att vi var tvugna att flytta på oss. Vi gick och satte oss i ett vänterum och de timmar vi satt där var de längsta timmarna i mitt liv. Ingen av oss kunde äta och knappt sova. Zayn ringde mig ett antal gånger men jag orkade inte svara, orkade inte berätta allt. Jag ville nte tänka på det, på nätt sätt ville jag inte berätta sanningen för mig själv att Frida var där inne. 6 timmar hade gått och det kändes som ett år och Hannas mobil ringde och jag hörde att hon sa hej till Liam.

-          Alice, Zayn vill gärna prata med dig.

Hon höll fram telefonen och jag bara skakade på huvudet. Jag visste att om jag skulle säga det högt till honom skulle allt bli på riktigt och jag skulle bara bryta ihop, för min bästa vän låg där inne och vi hade ingen anning om varför eller hur hon mådde.

-          Alice han är riktigt orolig...

-          Säg att jag sover eller nånting sånt, klara inte av det just nu.

-          Inte jag heller egentligen.

Hon kollade på mig och jag såg tårarna i hennes ögon.

-          She is sleeping, sorry. But I gotta go, talk to you later. Bye.

Jag ställde mig upp och kramade om henne hårt. Jag jag kände hur min axel blev blöt.

-          Det kommer bli okej Hanna, vi fixar det här.

-          Lovar du?

-          Mhm.

Hur kunde jag lova det? Jag visste inte ens vad som var felet än. Vi satte oss ner och snart sov Hanna men jag kunde inte sova. Jag ville bara se Frida komma gåendes ut från rummet och få reda på att Frida bara inte hade ätit, eller att hon hade fått värme slag så vi kunde åka hem och alt skulle vara som det var för några timmar sen.

-          Miss Berg and Miss Bergstrom?

Jag for upp snabbt som en blixt och drog med mig Hanna.

-          Yes, that’s me.

-          You can come with me here.

Vi gick längst korridoren och det kändes som den aldrig skulle ta slut men till sist kom vi till ett rum och där såg jag Frida ligga på en av sängarna. Fortfarande blek och inget leende på läpparna.

 

---

 

Förlåt att jag inte la upp nått igår men det har bara blivit mycket med plugg och prov nu de senaste veckorna....