Jag kände hur nån drog sina fingarar igenom mitt hår. Gud, jag måste bara ha drömt. Jag drömde att Zayn var med i världens olycka.. Jag öppnade ögonen försiktigt.

Jag hoppade upp från soffan jag låg på. Jag kollade förskräckt på Frida och Hanna.

-          Det hände på riktigt eller hur?

Hanna och Frida bara nickade och tårarna rann. Jag ramlade ihop på golvet och Harry kom framrusande. Han kolade på mig med ögonen fulla av tårar. Han svepte sig runt mig och jag pressade mitt ansikte mot hans axel, den blev snart alldeles blöt och det blev även min. Jag lutade mig bakåt och kollade honom i ögonen.

-          How is he?

Lyckades jag stamma fram.

-          W, we don’t know yet. But it was quite bad.

Jag satt kvar I Harry’s famn. Men vi gick snart och satte oss i soffan med de andra. Jag hmnade mellan Liam och Harry. Jag lutade mig mot Liams axel och jag kände hur jag började må illa och snabbt övergick det till att jag måste spy, nu.

Jag reste mig snabbt upp och sprang in på toaletten och allt det jag ätit de senaste dagarna kom upp. Jag satte mig ner på golvet och kände hur det snurrade till i huvudet. Jag spolade på toan och ställde mig vid handfattet, jag fyllde händerna med kallt vatten och sköljde av ansiktet. Jag kollad eupp på mig själv i spegeln jag var ovanligt blek och jag hade fula röda, svullna ringar under ögonen.

Jag sköljde ansiktet en gång till sen torkade jag av det och öppnade dörren. Frida kom springandes mot mig och tog tag i min arm.

-          Är du okej?

-          Ja, Frida det är lungt.

-          Är du hungrig, ska jag hjälpa dig med något, vad ill du ha?

-          Frida, sätt dig ner ta det lungt jag mår-

Mer hann jag inte säga innan det vände sig i magen igen och jag rusade tillbaka in till toaletten. Jag åter igen spolade. Jag satte mig upp mot väggen och drog upp knäna till haka och jag kände hur jag skakade. Tårarna föl och jag visste inte vad jag skulle ta mig till.

-          Är du säker att du är okej.

Jag kollade upp och där stod Hanna och Frida. Hanna sträckte ut sin hand och jag tog den med mina skakiga hand. Jag sköljde ansiketet och munnen och vi gick sen långsamt ut igen och satte oss i en av sofforna.

Jag la mig ner med mitt huvud i Fridas knä och klockan hade aldrig gått så långsamt. Det var som med Frida, om igen. Jag kände skuldkänslorna välla över mig.

Om jag inet hade bett honom komma skulle det aldrig hänt. Om jag bara kommit till honom istället skulle det inte blivit såhär. Det var mitt fel. Han skulle inte varit här om jag inte bad honom.

Liam gick fram och tillbaka framför oss minst 30 gånger innan han gick och satte sig igen. Niall bet på naglarna, Louis satt otåligt och skakade på benen och Harry satt bara och kollade på mig.

5 dagar senare, Vi var fortfarande kvar på sjukhuset. Zayn låg i nån slags koma som de trodde, eller snarare hoppades på at han skulle vakna upp ifrån inom 6 månader. Vi alla spenderade den mesta av våran tid på sjukhuset. Men mest av alla var nog jag där. Jag jobbade på dagarna men kom alltid hit på lunchen och jag sov alltid på sjukhuset i en stol bredvid Zayns säng.

Idag var det söndag och jag hade tagit ledigt. Alla var där nu allt vi kunde göra var att vänta. Jag log på soffan och Frida gick iväg med Niall och Liam för att köpa mat. Harry kom och satte sig ner bredvid mig. Jag la mitt huvud i hans knä och kände hur han försiktigt drog sin hand över mitt hår.

-          Please take a walk with me.

-          Okay, but just around in the hospital right?

-          Of course.

Han ställde sig upp och jag gjorde snart detsamma. Jag ställde mig upp för snabbt och kände hur det snurrade till i huvudet men tog ett fast grepp om Harrys arm och vi gick långsamt ner längst korridoren.

Ingen av oss sa så mycket, tror nog vi båda tänkte på Zayn. Vi stannade upp utanför fönstret där alla nyfödda barn var. Det var så söta allihopa. Vi gissade på vad vi trodde de skulle heta.

Jag la handen på magen och kollade återigen runt på alla späddbarnen, ingen visste nånting än, inte ens Frida eller Hanna.

-          Alice?

-          Yes?

Jag vände mig om och mötte Harrys gröna ögon. Han tog min hand. Han viskade lågt för sig själv. ”I have to”. Han drog mig intill honom och jag kände hur ett par läppar pressades mot mina.