Jag drog mig undan när jag äntligen fattade vad som hänt. Jag kunde inte prata, jag bara stod och stirrade på honom och han såg förvånad ut.

-          Well say something Alice?

Jag bara stirrade ner i golvet.

-          For god’s sake, Harry, are you insane? Have you gone mental? What the hell!?

Han kollade på mig och såg förvånad ut.

-          Don’t tell me you didn’t expect this?

-          No I didn’t, because I have a boyfriend who actually is your best friend! Dammit Harry!

Jag drog händerna over ansiktet och vände mig om.

-          Fuck!

-          Please, Alice I liked you from day one, please.

-          No! First of all, I’m Zayn’s girlfriend! Second, you’re his best friend! And third and last I’m pregnant Harry and it’s most defiantly Zayn’s baby. I love you Harry but I’m not in love with you like I am with Zayn.

Jag svalde gråten som låg I halsen, kollade på Harry en sista gang sen vände jag mig om och gick tillbaka till Zayn’s rum. Jag drog fåtöljen som stod i hörnet närmre Zayn’s säng, tog hans hand i min och la mitt huvud på hans bröst och kände tårarna bränna.

-          I’m sorry. I miss you, more than ever. Please come back, I can’t do this without you. I love you. Baby? I know you can hear me deep down, I love you.

Tårarna ran ner på täcket och det blev vått. Efter ett tag käde jag hur mina ögonlock var svullna och tunga och snart så sov jag.

-          Miss, miss?

Jag kände nån som skakade mig försiktigt på axeln. Jag kollade upp på sköterskan som stod med journalen i handen och kollade ner med medkänsla på mig. Jag satte mig långsamt upp och kollade på Zayn som såg precis likadan ut som för några dagar sen.

-          Miss Berg, isn’t it?

-          Yes.

-          Go home. You need to rest.

-          But-

-          I know you want to be with him and I understand that you love him very deeply but I can see that you need to sleep. And in your own bed, and get some real good sleep. This is not healty for you.

Jag kollade ner på mina fötter och ställde mig sedan upp.

-          Okay, i’ll go home... but i’ll come back tomorrow after work.

-          Of course, you can be here as much as you’d like. But sleep at home I can see that you need it.

-          Yeah, okay.

Mina fötter var lika tunga som stenblock när jag gick hem. Det kändes som om det tog mig timmar när det egentligen bara tog ungefär 20 min. Allt runt omkring gick så fort och där var jag mitt i alltihopa. Alla var så glada och log, och sen var det jag. Inget kändes rätt, Zayn var knappt levande, jag hade lyckats uppnå min dröm, men just nu kändes den bara som en extra tyngd på hjärtat, jag var gravid men hade varken tiden eller orken alls att ta hand om det, ingen visste knappt om att jag var gravid, jag var otrogen mot Zayn med hans bästa kompis. Allt var bara fel.

När jag kom hem hängde jag av mig mina ytterkläder eftersom det blivit höst i London under all den här tiden. Jag sa hej till Frida och Hanna som satt i soffan och kollad epå nått gammalt OC avsnitt. Jag gick raka vägen in till sovrummet och kollapsade ner på sängen och samnade.

Dagarna gick och jag spenderade de antingen på cafet eller sjukhuset. Var bara hemma på natten då sjuksköterskan tvingade mig att gå hem. Även om jag inte sov mycket sov jag bättre än på sjukhuset, eller ja det vill säga, de timmar jag sov.

---